29/1 jag saknar dig, min finaste natalie
inatt drömde jag om dig natalie, du kom tillbaka till oss. du såg alllt vi skrivit och hur stor och hemsk saknaden är. jag hatar att vakna upp och inse sanningen att du är borta.
jag vet inte när jag kommer förså, kommer jag någonsin egentligen förstå att det här har hänt dig? jag har så mycket jag vill berätta för dig, vi ringde alltid varandra och pratade en massa skvaller. vi skrattade alltid så himla mycket så vi fick tårar som kom, av lycka. vi gjorde så mycket tabbar som bara vi kunde göra, i skolan och ja, överallt.
direkt när jag började på högbergsskolan och såg dig, jag visste att du och min kusin hade samma syster helene. och vi fick kontakt på direkt och började prata om allt från himmel och jord, det gick inte att få tyst på oss. vi hitta varandra snabbt och sen dess släppte vi varandra inte taget i skolan, du var mer än en klasskompis. du var en vän, en vän som stod mig så nära till mitt hjärta. du fanns alltid där för mig, lika som jag fanns för dig. vi har delat så många tårar tillsammans, så mycket skratt tillsammans. vi har haft såna mysiga dagar till festligadagar. vi hade så mycket gemensamt och var så lika på ett sätt. din humor var den bästa jag visste. dina fina bruna ögon var det finaste, ditt underbara leénde var den vackraste och ditt skratt gjorde en så glad.
att varje dag i skolan få möta en natalie kram när hon alltid stod och vänta på mig vid busslingan, fast det var vinter och hon höll på att frysa arslet av sig, men hon stod ändå där varje morgon. vi ringde varandra varje morgon när vi gick till bussen. kom vi inte till skolan skickade vi alltid ett sms och sa det. hon var ljuset i skolan. hon gjorde allting så himla mycket lättare.
alla som kände natalie vet precis hur jag menar, hon gjorde en glad fast man ville krypa ner under täcket och bara vara. hon fanns alltid med sina härliga kommentarer och ja, allting. hon hade verkligen allt.
jag kände mig alltid så trygg med henne vid min sida, vad som än skulle hända mig så skulle hon alltid finnas vid min sida. och det gjorde hon. hon visste allt om mig, jag berättade saker till henne som jag aldrig berättat för andra, jag litade på henne så högt. jag visste att jag kunde göra det, för hon var underbar.
jag vill inte förstå natalie. att de är dig jag åker och tänder ljus för, det är du som är borta. varför fick du inte fortsätta leva med alla oss. du hade så mycket kärlek att ge, och du hade så fina vänner och familj.
jag kan inte förstå att världen kan vara så orättvisst. och om gud nu finns, varför gjrode han såhär? det kan inte finnas en mening egentligen. vad är meningen med att få sluta leva när man är 18 år och har hela livet framför sig. hon hade livsglöd och planerade sin framtid, den såg så bra ut.
natalie är föralltid den finaste ängeln, och jag saknar henne så otroligt mycket. minnerna kan ingen ta ifrån mig, aldrig någonsin.
första bilden på mig och natalie tillsammans, början av skoltiden 2006.
jätte fint skrivet, mia!
Vi alla saknar henne så otroligt... Världens bästaste, finaste och underbaraste ängel. Dom som verkligen kände henne, kommer ALDRIG att glömma henne. Hon är med oss alla, varje dag, timme och sekund...
vila i frid skrutt! nataliesvensson <3
Verkligen jättefint skrivet Mia, jag håller med dig om allting! Hon var verkligen den bästa och man blev alltid lycklig av att se henne.. det gör så jävla ont att veta att hon är borta ;(
<3<3
kom ihåg mia, vi har alltid varandra om du nångång behöver ringa och prata! <3
Älskade Mia! Du skriver så man blir alldeles rörd! Du har så himla rätt i allt det du skriver. när ska man inse, och kmr man ngnsin att göra det? Hon var ljuset och pålitlig..
snart är det 3 år sen 50års festen.. saknaden gör ont, minnerna finns där föralltid <3<3<3
jätte fint skrivet mia! känns nästan som de finaste orden inte ens kan beskriva natalie, för hon var så mycket bättre på alla sätt o vis<3
